Vikten av ett namn

Vikten av ett namn

Text & Bild: Daniel Kämäräinen

 

Hundratusentals svenskar läste erotiska böcker i år. Men trots att erotiken välkomnats in i våra hem, har inte alla dess författare gjort det. Varför skriver så många av dem fortfarande under pseudonym?

Malva B är väldigt noggrann med sin anonymitet. Hon skriver erotiska noveller och har på grund av sitt dagjobb valt att skriva under pseudonym. Hon är nämligen övertygad om att hennes hobby inte skulle ses på med blida ögon av kollegorna.
Malva B’s väg till publicering började för tre år sedan när hennes far gick bort efter en längre tids sjukdom. Malva visste att han inte skulle bli frisk igen och hoppades att tiden skulle göra det lättare för henne att tackla faderns död, men hon hade fel. Hon isolerade sig och började skriva som en form av terapi, vilket så småningom ledde till lust. Efter en god väns uppmuntran började hon skriva på en kärleksroman som hyllade livet och vikten av att våga vara sig själv.

– Jag skickade mitt manus till Mix Förlag som vänligt men bestämt refuserade det och förklarade att det inte riktigt höll. Men de tyckte också att det fanns några riktigt bra sexscener i romanen, och undrade om jag inte skulle försöka mig på att skriva erotiska noveller istället, säger hon.

Malva gick direkt ut och köpte en bok om hur man skriver noveller. Hon började skicka in sina förslag till redaktörerna och ett år senare hade hon färdigställt novellsamlingen ”Begär – Oanständiga berättelser” som kom ut i bokhandeln våren 2013.

Mix Förlag är ett underförlag till Bonniers, och startades 2011 som en satsning på att ge ut crossover-litteratur, vilken ska passa läsare i flera olika åldersgrupper.
Titti Persson är Malva B’s redaktör på Mix Förlag. Hon välkomnar mig in i det enorma Bonnierhuset som tar upp ett halvt kvarter i hjärtat av Stockholm. Det doftar av böcker redan i receptionen och man känner att svensk litteraturhistoria sitter i väggarna. Den gamla arkitekturen byts dock snart mot nybyggda kontorslandskap, och mitt i ett sådant huserar Titti Persson och hennes kollega Catharina Wrååk, vilka tillsammans utgör Mix Förlag.
Titti berättar att förlaget ganska nyligen ändrat inriktning och numer bara riktar sig till en äldre publik.

– Det går mer i linje med vår stora satsning på erotisk litteratur. Vi har också nyligen blivit helt digitala, vilket gjort våra böcker mer lättillgängliga, säger hon. En novell på en läsplatta blir mer privat och många som läser om sex vill helst inte skylta med att de gör det.

Novellsamlingen från Malva B låg rätt i tiden menar Titti. De såg den som en motpol till E.L. James ”Fifty Shades of Grey”-trilogi.

– Båda författarna befinner sig i samma sfär, men Malva har oftast andra typer av historier än den om den unga oskyldiga flickan som träffar en erfaren man, säger hon.

Malva B’s krav på anonymitet har aldrig setts som något större problem av förlaget, förklarar Titti. Förekomsten av ett pseudonym skapar en mystik runt författaren som kan vara både bra och dålig, menar hon. Ett problem de dock stött på är att läsare gärna börjar spekulera i vem författaren egentligen kan vara.

– Läsarna gillar att försöka gissa sig till vem det är som står bakom boken och rykten om att det skulle vara en sedan tidigare känd författare som står bakom någon av våra böcker, har ofta florerat. Men jag tror att, bland de som skriver erotisk litteratur är det oftast inte ett kändisskap, utan faktiskt ens yrke och familj som gör att man väljer att vara anonym, säger hon.

 

Charlotta Lindell tvekade aldrig om att sätta sitt eget namn på debutromanen "Lustspelet".Den vita skjortkragen ligger perfekt under den ljusrosa kashmirtröjan. En blond hårslinga hänger ner över glasögonen. Charlotta Lindell gestikulerar och fokuserar sin ljusblåa blick i min.

– Om man inte kan stå för det man skriver kanske man inte ska skriva alls, säger hon. Även om det är historier om lite mer avvikande typer av sex man vill berätta, så anser jag att man bör kunna sätta sitt namn på det man gör. Varför annars skriva om det?

För Charlotta Lindell var det aldrig någon fråga om att sätta namnet på debutromanen ”Lustspelet” eller inte. Hennes stil är något hon själv kallar en mix av chick-lit och erotik.
– Jag vill att man ska kunna läsa en bra historia som också innehåller sex utan att skämmas för den, säger hon. Men jag har för den delen inte fokuserat på sexet, utan mer på en erotisk spänning. Det jag skriver är en ganska oskyldig typ av erotik, som jag därför inte har några problem med att stå för.

 

Helt smärtfritt att berätta för föräldrarna var det dock inte, minns Charlotta. Hon kommer från en frireligiös familj, men har nu gått ur kyrkan, och minns att hennes mor tog lättare på det nya karriärvalet än fadern. Hon vill inte gå in närmare på omständigheterna omkring samtalet som blev, utan påpekar kort att det var ett ställningstagande som helt enkelt får stå för honom.

Åsa Arping är docent i litteraturvetenskap vid Göteborgs Universitet. Hon har forskat i hur anonymitet började ersättas av namnpublicering bland författare i Sverige på 1840-talet. Fram till dess var det norm att publicera sina skrivna verk anonymt, både för män och kvinnor.

– Men, runt 1840 blev det på grund av pengar, prestige och priser istället en norm att använda sitt riktiga namn och sedan dess har namnpublicering mer eller mindre varit ett krav i mediala sammanhang i Sverige, säger hon.

Nu är inte anonymitet och användning av pseudonym ovanligt i dagens mediesamhälle heller, men det tar sig andra yttringar än på 1840-talet, menar Åsa.

– Idag används anonymitet och pseudonym ofta till att dölja sitt riktiga jag i diskussioner på internet eller via alias som vi använder i sociala medier, säger hon. Bland författare är det inte heller ovanligt att använda pseudonym idag, exempel på det har vi sett med Lars Kepler och nu senast Michael Mortimer. Men i båda de fallen har det gjorts för att skapa intresse, istället för en politisk orsak, vilket ofta var anledningen på 1800-talet.

Vad gäller valet av att vara anonym, menar Titti Persson att det i grund och botten handlar om innehållet i ens verk.

– Om man ska skriva en erotisk historia behöver man ganska explicita sexscener, utan dem blir det helt enkelt ingen erotik. Sedan är det också vanligt förekommande att läsarna läser in författaren i de fiktiva historierna, vilket kan bli ett problem om man som Malva B har en helt annan karriär också, säger hon.

En snabb koll över vilka författare som ger ut erotisk litteratur i Sverige idag visar att det rör sig om ungefär dubbelt så många som skriver under egna namn än de som inte gör det. Ändå lyfts det ofta fram en bild av att det är tvärtom.

– Ja, media har ibland valt att framhålla mig som den enda motpolen som minsann inte går under pseudonym, men mer än något annat tror jag att det beror på att min roman varit lättare att marknadsföra brett än många andra erotiska böcker, säger Charlotta Lindell.

 

Kristoffer Lind på sitt kontor i gamla stan i Stockholm.För 14 år sedan startade Kristoffer Lind bokförlaget Lind & Co, vilket nu är ett av de största i landet. Men det är inte mycket som skvallrar om det när man kliver in på det lilla kontoret i Gamla Stan i Stockholm. De har en mysig liten vindsvåning med endast två kontorsrum. I det ena sitter två anställda och i det andra Kristoffer. Det enda som sticker ut i hans kontor är en oanvänd kakelugn. Annars väldigt sparsmakat, en bokhylla, lite utspridda böcker och två skrivbord.

2006 kände Lind & Co att de behövde en plattform för erotisk litteratur och formade då XStory. De hoppade på trenden med utländsk erotik och lanserade Vina Jacksons serie ”Åttio Dagar” i kölvattnet av ”Fifty Shades of Grey”. Men Vina Jacksons serie sålde inte i närheten så bra, och som en förklaring pekar Kristoffer på hur likriktade vi svenskar ofta är. Genom erfarenheten av de olika underförlagen har han sett att framgångar som vissa böcker har, inte har så mycket med genrer att göra.

 

– Att ”Fifty Shades” slog så stort tror jag endast marginellt beror på att läsarna suktade efter erotik. Istället var det två faktorer som spelade stor roll. För det första var E.L. James trilogi lätt att marknadsföra då den inte är speciellt kontroversiell, om man jämför med mycket annan erotik. Och för det andra är det så att svenskar i väldigt stor utsträckning läser det andra läser, vi verkar ha något slags flockbeteende, säger han.

Enda sättet att få kontakt med Malva B, om man inte känner henne, är via hennes facebooksida. Där är hon dock väldigt aktiv och det är en viktig kanal för hennes marknadsföring. Något som blev väldigt tydligt tidigare i höstas, då magasinet Vi Läser utlyste en omröstning på sin hemsida. De ville att deras läsare skulle rösta fram Sveriges bästa novellsamling. Malva B låg inte på latsidan utan uppmanade snabbt sina trogna fans på facebook att rösta och hennes ”Begär – Oanständiga berättelser” vann med dubbelt så många röster som tvåan.

Bonniers gick stolta ut med nyheten och det hela gav lite mer uppmärksamhet åt Malva B och erotik i novellform. Men i stort blev det inga omvälvande konsekvenser. Faktum är att alla jag talat med verkar överens om att erotik-vågen som kom efter ”Fifty Shades of Grey” redan har börjat mattas av.

– Ja det har den klart gjort, säger Kristoffer Lind. Vi har bara två planerade boksläpp av erotisk litteratur under nästa år, och så skulle det inte ha sett ut om trenden hållit i sig.

Redan när XStory lanserade Vina Jacksons romaner märkte de av en förändring, menar Kristoffer.

– Vi beslutade att ta in hennes romanserie, som vi tyckte höll en riktigt hög kvalitet. Men i motsats till exempelvis i England så satsades det här i Sverige inte alls lika hårt på dessa efterföljare som på E.L. James när hon kom. Det fanns en sorts tröghet här. På så sätt missade vi den riktigt stora erotik-trenden, vilket jag tycker är tråkigt, säger han.

Charlotta Lindell tror å andra sidan att trenden med erotisk litteratur faktiskt kommer att hänga kvar ett tag till. Om inte försäljningsmässigt, så i alla fall genom ett avtryck i litteraturen.

– Den har tagit sin plats nu och gjort det på ett bra sätt, så jag tror inte att den kommer försvinna i det närmaste, säger hon. Tvärtom hoppas jag att detta har blivit en start på att erotiska inslag kan finnas i litteratur där det kanske inte synts förut. Jag önskar att erotik inte bara ska finnas i erotiska böcker om man säger så, och det är det jag försöker åstadkomma med min roman, att få till en bra mix.

Att erotisk litteratur skulle ha blivit mer rumsren, och att det i sin tur hänger ihop med en minskad förekomst av pseudonymer, har Kristoffer Lind svårt att se. Han menar att erotiken fortfarande har en särställning i dagens litteratur och avfärdar också idén om ett mer öppet och accepterande samhälle idag.

– Det kanske verkar vara det på ytan, men jag tror istället att många är mindre liberala idag, och har ett mindre fritt förhållande till sin sexualitet än för exempelvis 30 år sedan, säger han.

Malva B ser inte heller att vår samtid är så speciellt accepterande. Hon har bott utomlands i perioder och varje gång hon kommer hem till Sverige ser hon allt tydligare hur likriktade vi är här.

– Tillhör man en viss grupp, parti eller yrke så ska man tycka på ett visst sätt och det gäller erotisk litteratur också. Jag tror inte ens att erotik anses vara litteratur i vissa kretsar, säger hon. Men det beror nog också på att alla har så olika definitioner av vad erotik är. I vissa fall har ”Begär” anklagats för att vara alltför mesig och av andra för att vara porr.

Idag har författarna i alla fall en frihet att sätta sitt riktiga namn på sin roman eller inte. Innan 1840 kunde man bli straffad om man använde sitt riktiga namn, berättar Åsa Arping.

– Men även efter att anonymiteten försvann var det inte helt enkelt. Kvinnor togs fortfarande inte på allvar i den litterära världen och valde ofta att skriva under manligt pseudonym för att överhuvudtaget få ut sin bok, säger hon. Så på så sätt var det ju ett helt annat rollspel då än idag.

 

Comments are closed