Vem är du? Testa dig själv för att testa kärleken

Vem är du?
Testa dig själv för att testa kärleken

Text & Bild: Linn Svalö

 

Att dejta på nätet blir allt vanligare, men att hitta den rätte bland en djungel av sökande är svårt. Därför låter flera dejtingsidor sina medlemmar genomföra personlighetstester, så att matchningen ska bli bättre. Men hur bra fungerar det egentligen?

Julia Ravanis

Det började med de som då var annorlunda. De som använde Internet. Innan det slagit igenom. Innan alla andra använde det. Innan det blev vår vardag. De fann varandra online, framför sina tjocka datorskärmar. De lajvade, varandra än sig själva och lärde känna varandra utan att någonsin ha träffats i verkligheten. Ibland uppstod känslor. Ibland träffades de i verkligheten. I vissa fall utmynnade det i kärleksrelationer.

– Det började med att så kallade ”datornördar” träffades genom att spela rollspel på nätet, sedan bestämde sig vissa för att träffas i verkligheten och ibland växte en relation fram, berättar Kristian Daneback, lektor i socialtarbete vid Göteborgs Universitet, som bland annat forskar om kärlek och sex på Internet.

Kärlekshistorier inledda på det här viset var förstadiet till vad vi idag kallar Internetdejting. Sedan dess, från 90-talet, har det växt fram flera olika dejtingsidor online. Kring millennieskiftet skapades mer renodlade dejtingsidor, inte sällan som undersajter på redan existerande domäner, till exempel Passagen och Spray. Då påminde sidorna till stor del om kontaktannonser i tidningar – man anpassade användningen av att hitta partner via det då nya mediet Internet till det rådande mediet tidningensformat.
I mitten av 2000-talets första decennium började dejtingsidorna på nätet specialisera sig och definiera sin form. De riktade sig till specifika målgrupper och vissa började ta betalt. Dessutom började man använda psykometriskatest, personlighetstest, för att matcha användarna mot potentiella partners.Dejtingsidorna fullkomligt exploderade.

Kristian Daneback

– Det gav intrycket av att kunna ge någon form av garanti för att ta fram rätt partner med hjälp av psykometriska tester, säger Kristian Daneback.

 

 

 

Julia Ravanis har aldrig funderat över att anmäla sig till en dejtingsida. Hon är 20 år, har nyss börjat studera till civilingenjör inom teknisk fysik på Chalmers och i samband med det flyttat till ett eget studentrum på Studenthemmet Viktor Rydberg i Göteborg.

Festa, plugga och hänga med kompisar utgör vardagen i Julias liv just nu. Ett seriöst förhållande är inte vad hon är ute efter, och inget hon skulle anmäla sig till en dejtingsida för att hitta.
Men hon anmäler sig till en sådan ändå, MatchAffinity. Hon gör det för att vi båda är nyfikna på hur det fungerar; hur personlighetstestet ser ut och är uppbyggt, om någon tar kontakt och hur. Hennes inställning är på förhand skeptisk. Hon sitter med sin laptop i knät i den svarta soffan i studentrummet, och svarar på fråga efter fråga. Skrattar åt vissa frågor, funderar över andra. Undrar vad en del svar på frågorna säger om henne. Vissa svarar hon snabbt på utan att tveka, andra tycker hon inte att det finns något svar som beskriver känslan, eller att svarsalternativen är för snäva. En del frågor tycker Julia innebär knäppa motpoler.

Julia Ravanis– Alltså, att antingen vara effektiv eller avslappnad är fan en svår fråga att svara på. Det är väl viktigt att vara både och, fast vid olika tillfällen? Det beror helt enkelt på vilken situation det är, säger Julia.

 

 

Detta bekräftar Jesper Lundgren, lektor inriktad mot personlighetspsykologi, som undervisar i bland annat psykometriska tester på Psykologiska Institutionen vid Göteborgs Universitet.

– Något som man har sett genom historien är att man är och beter sig olika i olika situationer, förklarar han. Förväntan på situationen, andra personer som är där och hur de beter sig, är två faktorer som bland annat spelar in.

Användandet av personlighetstester slog igenom efter första världskriget. Det var då det tog fart för dem, berättar Lundgren. Ett användningsområde var till rekrytering av arbete – för att se om en individ var lämpad för ett visst jobb. Ett användningsområde vi ser fortfarande idag.
Men med resultatet på ett personlighetstest följer fler frågor. Till exempel vilka egenskaper och drag som är önskvärda för yrket. Är det bra eller dåligt att en chef är utåtriktad? Och hur bra är man på att känna sig själv, och svara sanningsenligt på frågorna?

Jesper Lundgren– Det man egentligen mäter med personlighetstest är en individs bild av sig själv, jämfört med andras bilder av sig själva. Mer än så säger inte testet, förklarar Jesper Lundgren.

 

 

 

Han berättar också att det finns en viss risk för skönmålning när personer gör personlighetstester, det vill säga att man fyller i svar som man kan utläsa är mer önskvärda för resultatet. Det är dock skillnad på hur stor den risken är. Jesper Lundgren menar att man i högre grad skönmålar sig själv om man gör ett personlighetstest till exempel för rekrytering till ett jobb man gärna vill ha, eller kanske för att finna kärlek på en dejtingsida, än om man gör testet för att lära känna sig själv bättre, till exempel om man går i terapi eller studerar till psykolog.

Det finns också en del sätt att komma runt den här eventuella risken för skönmålning. Ett sätt är att låta en nära vän fylla i testet om en. En metod som brukar stämma ganska bra, men inte helt och fullt – man känner sig själv i fler situationer än vännen känner i. En annan metod, och den vanligaste för att försöka komma runt skönmålning, är med hjälp av kontrollfrågor i stil med ”det händer att jag tar till en nödlögn” eller ”jag är lika artig mot alla jag träffar”.

– Man är i princip aldrig lika artig mot alla man träffar, och en sådan fråga kan ge ett hum om hur gärna man svarar ja på frågor som man förstår handlar om ett socialt önskvärt beteende. Utifrån det kan man sedan försöka tolka resultatet med hjälp av lögnskalor, säger Jesper Lundgren.

– Haha, men va? Att rollerna i ett förhållande ska vara tydligt definierade och att jag strävar efter jämlikhet, men inte till varje pris? Vilket av mina svar har gett det resultatet? Det här var ju rätt sjukt.

Julia Ravanis är delvis förvånad över resultatet på personlighetstestet hon nyss fyllt i på MatchAffinity. Känner inte igen sig i alla analyser av sina svar. Skrattar högt åt faktumet att hon inte skulle sträva efter jämställdhet till varje pris. Ingen skönmålning här inte. I övrigt konstaterar hon att hon till stor del fått bekräftat var hon visste från början, utan större nya insikter, i kombination med några felaktiga slutsatser.

En analys som Julia kände stämde väl var hennes syn på familj och inställning till dess värde, om än lite överdriven. Den är viktig för henne om än inte ”helig”, och hon skulle kunna tänka sig att vara ifrån den en längre tid (vilket hon är till vardags), även om testet konstaterar att hon inte skulle kunna det. Dessutom funderar hon över vad det innebär för ett förhållande att hon har nära band till sin familj.

– Jag förstår att testet innehåller frågor om familj, och att synen på den kan vara viktig. Men vad spelar det egentligen för roll att jag har bra relation till min familj, för mig innebär ju inte det att jag inte skulle kunna vara tillsammans med någon som inte har det? Överlag känns det som att frågorna är riktade till en äldre målgrupp, alla om familj, syn på barnuppfostran och så vidare, säger Julia.

Och kanske är MatchAffinity helt enkelt fel dejtingsida för Julia att vända sig till. Efter dejtingsidornas explosion en bit in på 2000-talet, i samband med användandet av personlighetstester, har de specialiserats ännu mer. Det finns en uppsjö av dejtingsidor, där de skiljer sig olika mycket från varandra. Anpassningen till målgrupp är den tydligaste renodlingen idag. Mazily riktar sig till kulturintresserade singlar, Elitsinglar till de med högre akademisk utbildning som är ute efter ett seriöst förhållande och Prisonmatch för interner på anstalter som söker kärlek, och de som söker kärlek med dem, för att nämna några.
Garanterar då dessa specialiseringar mot särskilda intressen, och matchningen genom personlighetstester, att kärleken är lättare att finna och leder till ett mer stabilt och långvarigt förhållande? Jesper Lundgren är inte säker, och har ingen erfarenhet av forskning inom detta område. Han spekulerar dock i att man redan har något gemensamt när man anmäler sig till en dejtingsida; att man är öppen för och ute efter ett seriöst förhållande. Det finns också forskning som visar att om man ligger på ungefär samma nivå gällande till exempel sensationssökning, så tenderar relationerna att hålla längre.

Kristian Daneback är skeptisk till matchning genom personlighetstest, då det tänket innebär att personlighetstyper ska vara stabila över tid, vilket de inte alltid är. Han säger också att man inte bara är en personlighet, utan olika i olika sammanhang. Dessutom ska man ha klart för sig att dejtingsidor är en kommersiell verksamhet.

Julia och jag väntar smånyfiket på eventuella svar på MatchAffinity. Att hon skulle höra av sig till någon när hon egentligen inte är intresserad känns aningen grymt, därför kör hon på den passiva stilen. Två dagar efter registrering trillar ett privat meddelande in:

”Halloj!
Jag såg att du har besökt min profil, och jag tror inte att saker sker av en slump. Du verkar vara en intressant person, särskilt intressant och roligt är att du har ett intresse för tennis.
Jag spelar nämligen själv tennis, och har gjort det ganska länge (ja, väldigt länge..) 😉
Ha det bra och hör av dig!”

Julia skrattar åt svaret. Läser oförstående det korta meddelandet ett par gånger.

– Helt seriöst, vad spelar det för roll i en relation att jag spelade tennis när jag var yngre? säger hon roat.

Även om de alla tre är relativt skeptiska till matchning till kärleksrelationer med hjälp av psykometriska tester på Internet, pekar Kristian Daneback på några positiva resultat kopplat till det som han sett i sin forskning.

– En av fördelarna är att det är lättare att säga nej, vilket kanske främst tilltalar kvinnor. På krogen respekteras inte alltid ett nej, på internet är det bara att undvika att svara, eller blockera, säger han.
Något annat som skulle kunna uppfattas positivt är att man påbörjar relationen innan man träffas i verkligheten. I dagens samhälle går en upplyst konsument in på Internet och undersöker en vara innan hen ska köpa något. Jämför, ser skillnader, försöker hitta det bästa. Man kollar – stämmer testet?, och tror att man är informerad för att man har läst något på nätet, trots att man inte undersökt det i verkligheten. Dejtandet har på ett sätt kommit att likna ett konsumtionsmönster, där man snarare fokuserar på ”vad vill jag ha?” istället för ”vad behöver jag göra?”, resonerar Daneback.
För andra kan detta vara negativt. Att man upplever att den där upplysningen man fick på Internet, eller startskottet på relationen, inte alls stämmer överens med verkligheten.

– Hur man ser på internetdejting, och känner inför det, är väldigt kopplat till ens förväntningar på det. Och förväntningarna, de hänger ihop med vad man hört andra berätta om det. Det går inte att säga generellt hur det upplevs, alla upplever det olika, avslutar han.

 

Comments are closed