Smärtan man bär på i ensamhet

                 

Smärtan man bär på i ensamhet

Text: Johanna Lundberg
Illustration: Fanny Astner

Det gör ont, det saboterar sexlivet och det skapar skuldkänslor. Kvinnor som lider av vulvasmärta kämpar ofta i ensamhet. Det går att få hjälp men det kan ta tid.

– Livet är ingen tävling. Men lite så känns det ändå. Jag har varit avundsjuk på folk som har legat runt mer än vad jag har gjort. Det är svårt att acceptera att jag har ett problem.

Det är november. Lina, som egentligen heter något annat, är 31 år och har haft problem med underlivssmärtor i tretton år. Det är nästan halva hennes liv. Under samma tid har hon varit på festival, gått på folkhögskola, utbildat sig och skaffat barn. Smärtan har funnits där, hållit sig undan i perioder men ofta återkommit när hon inlett relationer. Och gjort det svårt att ha sex.

LINA ÄR 17 år när allting börjar. Det är kväll och hon ligger i pojkvännens trånga nittiosäng hemma hos hans föräldrar. Från cd-spelaren strömmar någon låt med The Cure.

– Det gjorde ont den här gången också, säger hon.

Pojkvännen svarar inte. Kanske har han redan somnat. Eller så lyssnar han inte. Hon vrider lite på sig. Kanske kan det vara en svampinfektion igen. De förra p-pillrena funkade inget vidare, hon både tappade lusten och fick svamp. På apoteket köpte hon någon receptfri salva som skulle hjälpa mot infektionen. Under tiden har de fortsatt att ha sex, trots att det har börjat svida och göra ont efteråt. Ibland vill hon inte men pojkvännen tjatar.

Ungefär 13 procent av alla kvinnor mellan 20 och 29 år i Sverige har någon form av underlivssmärta som får konsekvenser för sexualiteten, enligt en studie från 2003. Kvinnorna kan ha ont på olika sätt. Vestibulit, som det kallas i folkmun, heter på läkarspråk provocerad vulvasmärta. Det innebär att känsliga nerver i slemhinnan orsakar en svidande eller brännande känsla när något förs in i slidan. Vaginism eller slidkramp, är när musklerna i underlivet ofrivilligt drar ihop sig. Då gör det också ont eller är rent av omöjligt att genomföra penetration.  Många kvinnor som har vestibulit har också utvecklat slidkramp. Det är kroppens sätt att stänga och skydda från det som har gjort ont. Slidkramp kan man ha även om man inte har vestibulit.

MITT I CENTRALA Göteborg ligger Sexualmedicinskt Centrum (SMC). I väntrummet är det folktomt men från mottagningsrummen kan man urskilja röster. En kaffetermos står på ett bord tillsammans med ett par regnbågsflaggor. Hit är det lång väntetid. Det kan ta ett halvår eller ett år om man har andra ärenden än att testa sig för könssjukdomar. Många av patienterna som kommer hit för vulvasmärta har ofta sökt hjälp på olika ställen och fått tillfälliga behandlingar som inte hjälpt i längden. Eva Moraeus är gynekolog och enhetschef på SMC och har varit med att bygga upp verksamheten. Om några veckor går hon i pension. Hon hämtar ett papper innan hon tillbakalutat slår sig ner i sittgruppen
i sitt mottagningsrum. På pappret är det ritat cirklar och mängder av pilar i olika riktningar. Det ska förklara hur kvinnlig lust och upphetsning fungerar.

– Här har du könet och här har du lustcentrat i den inre delen av hjärnan. Pilarna emellan är liksom lusten som driver hjulet runt, säger hon och pekar på pappret. Om man tänder på något skickas signaler från lustcentrat till könet. I den bästa av världar får man då ett positiv svar i könet.

Hon förklarar att om man däremot haft sex som gjort ont, så lagrar kroppen i detalj vad som hände och hur det gick till. När man sedan närmar sig samma situation igen så säger den ifrån. Lusten sänks och då sjunker svällkropparna i könet ihop, nervändarna sticker och gömmer sig, lubrikationen minskar. Inget positivt svar med andra ord.

– När man då ska behandla vulvasmärta så måste man ju lura det här smärtminnet. Göra saker som man inte har gjort tidigare, agera på ett sätt som man inte har gjort tidigare.

DET TAR SLUT med Linas pojkvän efter lite drygt ett år. Hon börjar i trean på gymnasiet och livet leker igen. Relationen försöker hon lägga bakom sig, det är inget hon bearbetar. Hon vill bara vara 18 år och ha kul. Hennes kommande förhållanden är bättre och sexet fungerar också bra. Till en början. Sen börjar det göra ont igen och hon misstänker svampinfektion. Efter ett antal hembehandlingar med salvor som inte hjälper får hon tid hos en gynekolog. Lina har i förväg läst på om vestibulit. Men enligt gynekologen som undersöker henne har hon inte vestibulit. Däremot är hon väldigt spänd, gynekologen jämför hennes muskler i slidan med hårdheten på en bordsskiva. Hon får diagnosen vaginism och rådet att slappna av.

– Och för dem var ju det så lätt liksom, ”du behöver bara slappna av”. Först tänkte jag att det var skönt men det var inte så enkelt.

Hon minns hur hon satt i duschen på folkhögskolan dit hon flyttat och försökte träna på att spänna och slappna av. Men det hjälpte inte alls.

– Det är inte när jag försöker själv som jag har problem. Det är när jag är i en sexuell relation med en annan människa som jag har känslor för. Det är något helt annat.

DET GÅR INTE att ange en specifik orsak till vulvasmärtor, enligt Eva Moreaus. Ofta finns det hos patienten flera orsaker som måste behandlas på olika sätt.

– Just därför är det så viktigt att man ställer rätt diagnos innan man börjar behandla.

Det kan vara medicinska problem som orsakar smärtan, till exempel återkommande svampinfektioner eller en hormonell obalans som kan behandlas med läkemedel. Kvinnan kan också bära på ett trauma, till exempel ett övergrepp, eller en depression som gör att förbindelsen mellan lustcentra och könet har stängts av. Då behövs psykoterapeutisk behandling. Med hjälp av en sjukgymnast går det att jobba med överspända muskler i bäckenbotten, som ofta är ett problem i samband med slidkramp. På SMC jobbar de med den här typen av team så att olika behandlingar kan kombineras när det behövs.

– Den här sortens verksamhet borde finnas i alla delar av landet men det gör den inte, säger Eva Moraeus.

LINA SITTER I väntrummet på SMC och ska snart få träffa Eva Moraeus. Hon har väntat ett halvår sedan hon ringde men nu är det äntligen dags. Från väntrummet kan hon se fyra stängda dörrar. Eva Moraeus är några minuter sen när hon tar emot Lina. Hon öppnar dörren till det första rummet. Därinne står en gynekologstol. Men under det här mötet ska de bara prata. Lina får berätta sin historia. Hon börjar gråta medan hon pratar och Eva Moraeus antecknar. De sitter mittemot varandra i varsin fåtölj. På bordet mellan dem står två skålar, den ena är fylld med kondomer och den andra med näsdukar.

Lina träffar Eva Moraeus då och då under ett par års tid. På SMC är även en eventuell partner välkommen att vara med i behandlingsprocessen. Lina har tagit med sin nuvarande pojkvän vid några tillfällen.

– Det har varit bra. Det fick mig att inse att det är vi som ska lösa det här tillsammans, inte bara jag. Jag har känt att det har legat på mina axlar att ”lösa mitt problem”. Trots att det inte var jag som bara gick ut och drog på mig problemet på egen hand. Och nu är vi två som drabbas av det, säger Lina.

På SMC får de praktiska råd om att försöka leka sig fram till sin sexualitet utan att stressa eller pressa fram någonting. Till exempel kan de klä av sig och vara nära varandra utan att ställa krav på något mer.

– Det finns väldigt mycket myter kring det här, säger Eva Moraeus. Många tror att de bara ska köpa något slags träningskit på nätet med stavar för att vidga sig. Det går kanske jättebra att få in den största staven men sedan funkar det inte vid sex i alla fall. Då är det andra mekanismer som är inblandade.

Lina och hennes pojkvän har prövat tipsen men tycker inte att det har hjälpt så mycket.

– Penetration är inte allt men det blir verkligen elefanten
i rummet när man ska försöka ha en sexuell relation med någon, säger Lina.

RENITA SÖRENSDOTTER är socialantropolog och genomförde mellan 2009 och 2011 en studie över hur kvinnor med vulvasmärtor hanterar sin sexualitet. Det tydligaste som studien visar är att starka heterosexuella normer för hur sex ska gå till ställer till problem för kvinnor med vulvasmärta.

– De här normerna styrs väldigt mycket av vaginalsamlag. Det är inget ont i sig men det står alltid i fokus. Det är det som är sexet ungefär.

Kvinnorna i studien berättar att de upplever skuld och en slags brist i sin kvinnlighet av att inte kunna genomföra det som ”alla andra kan göra”. Många väljer att ha penetrerande sex trots att det gör ont, vissa för att de anser att njutningen är värd smärtan som uppstår. Men de flesta kvinnorna har också erfarenheter av tjat-sex. En del kvinnor, främst de som var lite äldre, har hittat andra sätt att jobba sig runt smärtan och ha sex på. Det är också tydligt att kvinnor som har sex med kvinnor upplever ett större förhandlingsutrymme i sin sexualitet där det är lättare att välja bort vaginal penetration. Renita Sörensdotter tror att det är viktigt att ifrågasätta de normer som styr sexualitet. Det skulle fler än bara kvinnor med vulvasmärtor tjäna på.

– Genom att enbart ha vaginalsamlag använder man inte kroppen i sin fulla potential. Den har ju mer än bara genitalier.

PROGNOSEN ATT BLI bra från vulvasmärtor är alltid god, enligt Eva Moraeus. Men det kan ta olika lång tid, delvis beroende på hur länge man har haft problem. Under de fem år som kliniken har funnits har över 6000 personer haft kontakt med den.

– Väldigt många är färdigbehandlade från sin vulvasmärta. Det kan göra stor skillnad när man har gått igenom behandling. Medicinska insatser, jobba med sexualrådgivare och sen samtalsterapi. Ett plus ett plus ett kan helt plötsligt bli mer än tre. Och så kan man nå goda behandlingsresultat.

Lina har precis börjat gå till en psykoterapeut på SMC. De praktiska tipsen hon och pojkvännen fått har inte hjälpt tillräckligt. När hon tänker på framtiden varierar det hur pass ljust hon vågar se på den.

– Jag hoppas verkligen att det blir bra. Det känns som att jag går miste om så mycket. Det sägs ju att i många förhållanden har man bara slentriansex efter några år och det är kanske inte ett dugg kul. Men för mig blir det något exotiskt, jag skulle vilja ha det i alla fall.

Känner du igen dig? Klicka här för att se den interaktiva bilden nedan i ett eget fönster.
För muspekaren över vulvasymbolerna på bilden för att interagera. OBS. Kräver FLASH!

Comments are closed